tackar personen som kommernteade på ett gamalt inlägg, vet nt vem dde var men ja har nu suttit o läs typ halva min blogg, vet inte vad jag ska säga, de är sjukt hur en 14-15 årig ka känna sådä över sen person o inte den personen kan inse hur mke dwen betyder.

hur en sån liten sak ska få känna sådär borde inte få hända, att de bara en en jävla kurrator som kan hjälpa henne, att bup får höra hela hennes historia, se hennes handled, höra alla tankar och sedan sluta höra av sig, skulle det hjälpa henne, eller få henne att känna sig mer värdelös?
Hon gömar allt i sina egna tankar för att inte andra ska få höra hennes elende, hon är oxå tyst för hon vill inte bli dömd, hon vill inte att folk ska gämnföra henne med någon som blivvit misshandlad, våldtagen osv.

DEn där tjejen vet att hon är stak, hon har kommit över ätstörningar utan nån hjälp från omvälrden, hon gick ner 10 kilo för snabbt, men se på henne nu normalviktig, som vilken annan 16 åring.

Ingen skulle kunna trycka ner den där tjejen, hon är så otroligt stark. Men det som inte kunde hända har hänt för många gånger och hennes självförroende, självkännslan försvann nån stans på vägen upp, den liggen kvar på botten, allt hon byggt upp, och sen hände rnått åsnt, men hon har kommit upp och hon måste få tid, tid att tänka på sig själv ibland, hon förtjänar det.hon är igentligen inte mindre värld än någon annan, men hon kommer nog aldrig inse det själv.

Hon tar ett steg i taget, slutar med det dåliga , börjar med att bli skadefri, desan det andra som hon gjort för att komma bort ett tag, känna lungnet.

Hon kommer aldrig känna sig bra, aldrig veta att det är nått hon kunde göra bättre alltid känna att honinte gör någon nytta. Men hon tar sig upp  och en vacker dag kommer hon må riktigt bra.