"känns som döden knackar på när man är ensam, jag skär mej själv för o rymma från den kännslan"
kommer inte orka detta.
trodde de va bra nu, trodde de skulle bli ok.
men jag har mått bra förlänge nu o nu skrattar livet mej i ansiktet.
men aldrig igen, aldrig ska jag ta nått förgivet.
inte se posetivt,
jag ska gömma mej, gömma mej tills energin tar slut.
elller tills jag ffår ny, tills nått händer.
kanske . kanske nån dag.
Kommentarer (0)
Trackback
