..
haha, jag kan inte sluta tänka på vad jag har läst, vad jag har skrivit.
Fan va patetisk jag va, fan va jag kämpade för ingenting.
hah, vad hade jag förväntat mig? att någon/nogot skulle bry sej tillräcklgt om mej för att trosta sej själv för de, HAHa.
Jag kämpade så ja blödde, jag skämmde ut mej, så mkt kämpade jag.
Jag Har gjort allt för att glömma de, att va en så jävla bra person o skratta o alltid vara glad för att sedan komma hem o må sdå jävla dåligt o vara så jävla nära att bara fösrvinna.
Sen pgång på gång skita i det o hoppas det blir värre nästa gång så något faktistk händer.
Men aldirg, aldrig vågar jag göra något.
Jag känner ju att jag inte är värd de, jag har ju lixom satt mej i denna situvationen själv, varför ska jag må bra då lixom? varför ska jag gå till nån jävla psykolog o hjälpa mej me mina egna jävla snesteg utanför verkligheten?
Lixom, this is how i made it o thats it.. vfan ska jag göra åt de.
Oså blir jag så jävla trött på mej själv nu senare, asså vafan tänkte jag med?
La ner all min ajävla enegri på någon/något som inte ens lägger en tanke tillbaka
Haha, asså vad ska man göra?
helveta asså
Det var först a gången jag "fallit" för någon så snabbt.
O nu snackar jag itne om kärlek för er som undrar.
Men lixom, jag pajade de, JAG förstörde allt o nu sitter jag här med det.
Nått jag aldrig kommer glömma.
Även hur många som heldt gång på gång klagar på det.
Hur jävla många gånger har man inte hört " hon klarade att glömma dej, gör de samma"
asså vafan snackar ni om?
det var JAG som gjorde detta JAG som förstörde de.
Hur jävla lätt ere o bara glömma en sån sak, bullshitters lixom
för varje gång jag ser människan äre ju JAG som aldtid får leva me skiten.
JAg tycker fan det är lika jobbigt nu som de va de första dagarna, fast jag tänker inte på det lika mycket.
Sluta tro nått annat era fuckfacäs.
Jag komer aldrig sluta sakna människan o jag kommer aldrig glömma så punkt slut.
Men jag fattar inte vadf jag höll på med, det var hennes val att välja bort mej.
Varför gick jag inte bara med på det från hela början, gjort nått från den första gången en panikattack kom lixom, då visste jag liom att skite va 4 real o att de aldrig kommer bli bra.
Varför förklarade jag inte brara öga mot öga hur det låg till?
jo ja jag var rädd för att se dej i ögonen, jag skulle se mej själv speglas i dom o se en stor jävla fet lögn.
Jag svek dej.
Jag gjorde nått a kanske nt borde.
men shitt kunde jag inte bara accepterat de.
Kommentarer (0)
Trackback
