jag sitter här.
önskar jag visste varför, vad jag skulle kunna göra och vad som behövs.
hur mycket som behövs, om jag kommer klara de, orka ta mej igenom.
men jag vet inte, jag vet inte varför jag går i samma spår med samma rutiner.
kanske e så jag ska ha de?
sömnlösa nätter som jag dränks av, som jag inte igentligen klara av..
som jag inte vill ha där.
jag tänker för mkt.. skrämmer mej själv..
jag borde inte det, borde lita på ord, men det är så svårt när man hört det innan.
tänk om jag skulle kunna lita på mej sälv, allt skulle bli så lätt då.
inte va så osäker på att göra olika saker.
Men jag m,åste förstå att det är så här jag är, jag kan inte göra något åt det lixm..
för det kan jag ju verkligen inte, jag har försökt.
jag tål inte ensamheten helt enkelt
kan inte lita på mej själv när jag är ensam, jag vet inte vad jag håller på med ibland, jag kan helt kopplas bort , bort från allt o leva i min egna värld där rätt o fel inte finns, där en morgon imon finns.
vill vara säker på att dom som jag har i mitt liv nu stannar där, att inte jag sviker dom, eller dom mig, som hänt så många gånger innan.
det är inte lätt att förstå hur jag klarar det, jag förstår inte det.
hur kan en människa ligga vaken, o sova några minuter i taget för att den dränkas av sina egna tårar o sedan vakna upp som om inget har hänt o vara hur glad som helst men sina vänner..
asntar att det bara är det där med ensamheten som strular ihop allt för mig..
det är inget annat som ligger bakom smärtan jag har inom mig,längre när jag är ensam.
jag har kommit över det mesta som inte är värt att lägga energi på längre, som har tagit för lång tid.
många frågot ekar oxå i mitt huve, frågor jag inte har fårr svar på , som jag alrig kommer få svar på..
det är för många frågor uran svar o det är det gör ont.
ont att jag aldrig kommer få svar.
Jag kommr hitta en lösning ut ur det här, på något sett ska jag det.
oavsett vad så ska jag klara det.
jag lägger undan rakbladen o ser stark ut.
jag klarar det, nån dag.
hur mycket som behövs, om jag kommer klara de, orka ta mej igenom.
men jag vet inte, jag vet inte varför jag går i samma spår med samma rutiner.
kanske e så jag ska ha de?
sömnlösa nätter som jag dränks av, som jag inte igentligen klara av..
som jag inte vill ha där.
jag tänker för mkt.. skrämmer mej själv..
jag borde inte det, borde lita på ord, men det är så svårt när man hört det innan.
tänk om jag skulle kunna lita på mej sälv, allt skulle bli så lätt då.
inte va så osäker på att göra olika saker.
Men jag m,åste förstå att det är så här jag är, jag kan inte göra något åt det lixm..
för det kan jag ju verkligen inte, jag har försökt.
jag tål inte ensamheten helt enkelt
kan inte lita på mej själv när jag är ensam, jag vet inte vad jag håller på med ibland, jag kan helt kopplas bort , bort från allt o leva i min egna värld där rätt o fel inte finns, där en morgon imon finns.
vill vara säker på att dom som jag har i mitt liv nu stannar där, att inte jag sviker dom, eller dom mig, som hänt så många gånger innan.
det är inte lätt att förstå hur jag klarar det, jag förstår inte det.
hur kan en människa ligga vaken, o sova några minuter i taget för att den dränkas av sina egna tårar o sedan vakna upp som om inget har hänt o vara hur glad som helst men sina vänner..
asntar att det bara är det där med ensamheten som strular ihop allt för mig..
det är inget annat som ligger bakom smärtan jag har inom mig,längre när jag är ensam.
jag har kommit över det mesta som inte är värt att lägga energi på längre, som har tagit för lång tid.
många frågot ekar oxå i mitt huve, frågor jag inte har fårr svar på , som jag alrig kommer få svar på..
det är för många frågor uran svar o det är det gör ont.
ont att jag aldrig kommer få svar.
Jag kommr hitta en lösning ut ur det här, på något sett ska jag det.
oavsett vad så ska jag klara det.
jag lägger undan rakbladen o ser stark ut.
jag klarar det, nån dag.
Kommentarer (0)
Trackback
