små ord, blir i mina öron 10 gånger värre.
Något litet kan göra så ont.
Men jag tar det, jag tar emot allt o skiter i hur jag mår.
skter fullständigt i hur jag mår, för jag kan ju inte göra så jag mår bättre ändå.
JAg klarar helt enkelt nte av ensamheten.
mår inte bra av det, och jag ser bland bara en utväg.
o när ja nte e ensam sen är allt så fint, o jag vet ju att det blir så.. så varför bry sej om timmarna o nätterna jag är ensam o skrker inombords, ser ngen anlednng.
men allt käns på dom stunderna så värdelöst, jag känner mej så värdelös,
o gör det bara värre för mej själv.
domma stunderna jag önskar jag kunde flyga, eller ha mod att fly.